Eén krater, twee kleuren

Vanuit de lucht keek Polly neer in één enorme krater. Hij was meer dan tweeëntwintigduizend jaar oud en groot genoeg voor een dorpje en twee meren. Een strook land liep door het midden. Aan elke kant had het water een andere kleur: het ene meer blauw, het andere groen.

Högt uppe i luften såg Polly ner i en enorm krater. Den var mer än tjugotvåtusen år gammal och stor nog för en liten stad och två sjöar. En landremsa korsade mitten. På varje sida hade vattnet olika färg: en sjö blå, en sjö grön.

De twee meren zijn eigenlijk één stuk water, verbonden door een kanaal onder het land. Maar alles eromheen ziet er anders uit. Het blauwe meer is dieper en weerspiegelt de lucht. Het groene meer ligt bij planten en kleine algen, en die maken het water groen.

De två sjöarna är egentligen ett och samma vatten, förbundna av en kanal under marken. Men allt omkring dem ser olika ut. Den blå sjön är djupare och speglar himlen. Den gröna sjön ligger nära växter och små alger, som gör färgen grön.

Polly vloog laag over de strook land tussen de kleuren. Ze zag vissersboten aan de ene kant en koeien op de heuvels aan de andere. Dikke mist rolde binnen en bedekte eerst het groene meer, daarna het blauwe.

Polly flög lågt längs landremsan mellan färgerna. Hon såg fiskebåtar på ena sidan och kor på kullarna på den andra. Tjock dimma rullade in och täckte först den gröna sjön, sedan den blå.

Ze ging op een oud stenen muurtje zitten en wachtte tot de mist optrok. Toen dat gebeurde, lagen beide meren er nog, blauw en groen, net als eerst.

Hon satt på en gammal stenmur och väntade på att dimman skulle lätta. När den gjorde det låg båda sjöarna kvar, blå och grön, precis som förut.