Sötvatten längst ner

Den sista delen av trappan är annorlunda. Berget är inte torrt längre. Det blir mörkare och kallare under hennes fötter. Det luktar våt sten. Längst ner finns en låg grotta, och ljuset från vattnet rör sig över taket.

The last part of the staircase is different. The rock is not dry any more. It gets darker and colder under her feet. There is a smell of wet stone. At the bottom there is a low cave, and light from the water moves across its roof.

Och där, precis bredvid havet, kommer sötvatten ut ur berget. Polly smakar på det. Det är kallt och gott. Det borde inte finnas där. Och det är orsaken till allt ovanför henne.

And there, right next to the sea, fresh water is coming out of the rock. Polly tastes it. It is cold and sweet. It should not be there. And it is the reason for everything above her.

Så här går det till. Marken ovanpå klippan är kalksten. Regn rinner inte av kalksten. Det sjunker ner i den. Vattnet hittar små sprickor och rinner nedåt inne i stenen. Sötvatten är lättare än havsvatten, så det kan komma hela vägen ner till klippans fot och fortfarande vara sött när det kommer fram.

This is how it works. The land on top of the cliff is limestone. Rain does not run off limestone. It sinks into it. The water finds small cracks and travels down inside the stone. Fresh water is lighter than sea water, so it can come all the way down to the bottom of the cliff and still be fresh when it arrives.

Nu förstår man trappan. Inte soldater, och inte en natt. Det var nog munkar, som högg sig nedåt långsamt i många år för att nå det här vattnet. En stad på en klippa kan ha höga murar och fin utsikt och ändå inte ha något att dricka.

Now the staircase makes sense. Not soldiers, and not one night. It was probably monks, cutting down slowly for years to reach this water. A town on a cliff can have high walls and a great view and still have nothing to drink.