Tillbaka uppför

Längst ner finns inget annat att göra än att vända och klättra upp igen. Det går mycket långsammare att gå upp än att gå ner, och det är tyngre än hon trodde. Hon stannar två gånger på vägen. Båda gångerna låtsas hon att hon stannar för att titta på utsikten.

At the bottom there is nothing to do but turn around and climb back up. Going up is much slower than going down, and it is harder than she expected. She stops twice on the way. Both times she pretends that she is stopping to look at the view.

På ett av de våta nedre stegen sitter en skålsnäcka. Den sitter i en liten grop i stenen. Gropen har exakt samma form som dess skal. Skålsnäckan har kommit tillbaka till samma ställe i många år och långsamt gjort sig en sits där. Den går ut på natten för att äta. Varje morgon hittar den hem igen.

On one of the wet lower steps there is a limpet. It is sitting in a small dip in the stone. The dip has exactly the shape of its shell. The limpet has come back to that same place for years, and slowly made a seat there. It goes out at night to eat. Every morning it finds its way home again.

Från toppen kan hon se öarna ute i vattnet. De är helt annorlunda. Den här klippan är blek kalksten, full av hål och grottor. De öarna är rosa granit, stora släta runda stenar som ligger staplade på varandra.

From the top she can see the islands out in the water. They are completely different. This cliff is pale limestone, full of holes and caves. Those islands are pink granite, big smooth round rocks piled on top of each other.

Polly sitter på den gamla muren och tittar ner i skåran i berget en sista gång. Nästan tvåhundra steg, gjorda för hand, som går ner för en klippa till en kopp kallt vatten. Sedan flyger hon norrut längs kusten.

Polly sits on the old wall and looks down the cut in the rock one last time. Almost two hundred steps, made by hand, going down a cliff to a cup of cold water. Then she flies north along the coast.