Trappan och berättelsen om den

Uppifrån såg trappstegen illa ut. Från det första steget och nedåt ser de ännu värre ut. De faller brant, ungefär i samma vinkel som en stege lutad mot en vägg, och egentligen är de ingen trappa alls. De är en ränna huggen i berget, på sina ställen ungefär lika bred som en dörröppning och på andra smalare, med havet skimrande blekgrönt längst ner i springan. Polly hoppar ner för de första och märker att de är ojämna. Varje steg har en lite annan höjd.

From the top the steps looked bad. From the first one down, they look worse. They fall away at about the same angle as a ladder leaned against a wall, and they are not really a staircase at all. They are a groove cut into the rock, roughly as wide as a doorway in places and narrower in others, with the sea showing pale green at the bottom of the gap. Polly hops down the first few and finds them uneven. Every step is a slightly different height.

Det finns en berättelse om den här platsen, och alla berättar den. År fjortonhundratjugo belägrade en armé från Aragonien staden, och dess soldater sägs ha huggit ut hela trappan i klippan under en enda natt, i hemlighet, för att kunna klättra upp och överrumpla citadellet.

There is a story about this place, and everyone tells it. In the year fourteen twenty, an army from Aragon laid siege to the town, and its soldiers are said to have carved this entire staircase into the cliff in one single night, in secret, in order to climb up and take the citadel by surprise.

Det är en underbar berättelse. Den är också nästan säkert inte sann. En forskare granskade frågan noga för mer än hundra år sedan och pekade på två svårigheter. För det första kan ingen hugga nästan tvåhundra trappsteg i massiv kalksten på en natt. För det andra fanns det vakttorn längs den här delen av muren, och män som hamrar på berget hela natten är inte lätta att missa.

It is a wonderful story. It is also almost certainly not true. A researcher looked at the problem carefully more than a hundred years ago and pointed out two difficulties. First, nearly two hundred steps cannot be cut into solid limestone in one night by anybody. Second, there were guard towers along this stretch of wall, and men hammering at rock all night are not easy to miss.

Polly sätter sig på ett steg ungefär en tredjedel av vägen ner mot havet. Under henne kommer en stor havsfågel glidande längs klippan, så lågt att vingspetsen nästan nuddar vattnet, och den slår inte ett enda vingslag hela vägen förbi. Det verkliga svaret på vem som högg ut de här stegen, och varför, finns någonstans längre ner.

Polly sits down on a step about a third of the way toward the sea. Below her a large seabird comes gliding along the cliff, so low that its wingtip nearly touches the water, and it does not flap once the whole way past. The real answer to who cut these steps, and why, is somewhere further down.